Tova i Oviken

Nu är ju Tova faktiskt 16 veckor ! I söndags var hon på sin första agilityträning i ridhus. Det gick över förväntan. Hon var jätteduktig och låg i buren och väntade på sin tur när jag tränade med de andra hundarna och hon både sprang genom tunnel och över balansbommen ( i koppel) utan problem.  Hon skäller ju gärna när vi möter hundar ute, men på träningen gick det jättebra. Över huvud taget när det gäller hundvana hundar och människor går det mycket lättare. Hon hade heller inga problem att ta emot godis från flera av mina träningskompisar.
Nåt somär synd är att vi möter så lite hundar när vi är ute och går på dagarna.  jag skulle behöva söka mig till nåt riktigt hundeldorado. Kanske vi kan göra en tur till Östersund på söndag och gå en promenad på Medvinden (väg på Storsjöns is) där det brukar krylla av promenerande hundar och människor på helgerna. 
En sak jag funderar på lite är Tovas öron. Jag tycker de hänger lite väl mycket och viker sig gärna ut och in, men lite skönhtsfel får man väl acceptera....eller kan de bli bättre med tiden tro? 

Nästa helg är det utställning här i Östersund. Då är Tova 4 månader så jag var lite sugen på att anmäla, men efter närmare eftertanke bestämde jag mig för att bara åka dit med henne och titta för miljötränings skull. Hon har fortfarande väldigt lätt för att jaga upp sig och skälla på folk och är väldigt misstänksam mot främlingar så vi avvaktar ett tag till med utställning. Vi behöver träna mera först. Hon är allra värst när det gäller barn. För att träna träffade vi min mans brorson somär 4 år förra veckan. Hon skällde hysteriskt från början men lugnade ner sig efter ett tag, men hela tiden  han fanns i rummet var hon otroligt vaksam på alla rörelser han gjorde. Vi har även varit utanför skolor bara gör att hon ska vänja sig vid att barn finns runt henne utan att de gör henne nåt. ja nog är det mycket träning som behövs alltid med den här lilla damen....

Det är alltid full fart då Tova är med. Jag tror att de andra hundarna ser henne som en frisk fläkt i deras liv. Nu är det skare också så då kan man ju gå överallt om man inte väger mer än en liten hund så nu får matte passa lite extra så inte liten Tova förirrar sig ut  på vägen t ex som ju ligger ganska nära vår rastningsrunda bakom huset.
Vår granne kör häst där och har trampat upp en finfin väg åt oss. Tidigare har det varit så djup snö att det varit helt ofarligt att rasta 3 små hundar där. Om de kommit utanför stigen har de "försvunnit " ner i snön, men nu är det inte så längre.