Tova i Oviken

Ja den här helgen struntade jag faktiskt i agility för att göra nåt annat med man och hundar. I ärlighetens namn visste jag faktiskt inte att det var DM i mellannorrlandsdistriktet den här helgen förrän i fredags, och det var kanske lika bra.
Vi var nämligen bjudna till svågerns stuga i Arådalen för att fjällvandra.
Halv 10 lördag morgon var vi 7 personer och 5 hundar som gav oss av.
En av hundarna var en softis vid namn Stella. Hon visade sig vara en mycket duktig lämmeljägare. Lite här och var hördes pip som från ett gosedjur och man såg henne gå till attack. De andra hundarna var inte sena att följa hennes exempel. Man såg riktigt hur jaktinstinkten lyste om hundarna.
Chivas och Tova fick korn på en liten stackare som försökte gömma sig under några rötter, men till slut kom den fram och Chivas bet ihjäl den. Liksom Stella brydde han sig inte längre om lämmeln sedan den dött, men det gjorde däremot Tova!  Hon tog lämmeln i munnen och sprang iväg med den. När jag försökte få henne att komma och lämna ifrån sig den höll hon sig på behörigt avstånd och slukade lämmeln med hull och hår i ett par tuggor utan att ens ta den ur munnen. Hon svalde den alltså nästan hel!
Ja där ser man vad våra gosiga sällskapshundar egentligen är - ena riktiga rovdjur !
Såklart att Tova skulle äta lämmlar - hon gillar ju allt som är äckligt. Nu är väl lämmlar inte lika äckligt som råttor i alla fall. Jag såg när hon tuggade i sig en lämmel till - som hon själv bitit ihjäl, men det kan ha blivit åtskilliga fler, för hon sprang ju lös  så jag hade inte koll på henne hela tiden.


TOVA HAR FÅTT KORN PÅ EN LÄMMEL SOM GÖMMER SIG I TUVORNA


HÄR LIGGER DEN OCH TRYCKER UNDER EN ROT


CHIVAS PRECIS INNAN HAN BET IHJÄL DEN

Vi gick i alla fall 17 km denna dag. Var inte tillbaka förrän runt kl 17. Vi gick både på kalfjäll och på blötmyrar. Det myckna regnandet hade gjort det extremt blött och det var lite äventyrligt när vi tvingades lägga spångar och hoppa på stenar för att ta oss över vattendrag. Hundarna verkade i alla fall njuta av turen lika mycket som vi, men de var rejält trötta på kvällen.


PÅ VÄG NER MOT GLENSJÖN


TOVA PÅ EN TUVA

Trötta var vi också! Efter en god middag i stugan slocknade vi ganska tidigt allihop.
Trodde nog att Tova skulle kräkas och ha sig efter lämmelmåltiden, men hon mådde kalas hela kvällen!
Idag har vi också varit trötta och man känner i höfter och ben att man gått betydligt mer än man är vad vid. Som tur var klarade sig Busen riktigt bra. Blev inte särskilt halt efter turen, men så fick han mest gå i koppel för säkerhets skull.

Nej sånt här borde man göra oftare. Så nära som man har till fjällen är det ju skamligt att man inte åker dit oftare. Ett gratis nöje och avkoppling för både två - och fyrbetna.