Vintern som kom av sig
Ja då var jul och nyår avklarade. Här kommer en försenad julbild på Tuss. Hon är verkligen fotogenique den hunden!
Det var ovanligt lugnt i jul. Mamma låg på sjukhus pga andningsproblem och fick bara några timmars permission på julafton, därför firade hon i stan hos syrran. Rebecca stannade kvar i Kungsbacka och firade med svärföräldrarna, men svärmor och Martina med pojkvän var hos oss i alla fall. Jättekul att få rå om henne lite grann.
Hundarna fick förstås också nåt gott!
Nyår firades i Åsmundgården tillsammans med Marita och Bertil. Det är tur man har några hundkompisar i alla fall. vi var lite oroliga för hur Sazze skulle gå ihop med Eddie, men Eddie är en klok hund som märkte att Sazze var rädd och osäker, så det gick fantastiskt bra.
Ja den här vintern då, undrar var den tog vägen? Det började ganska bra lagon till första advent
Men därefter har snön försvunnit och kommit i omgångar, men ishalka som följd förstås. Så här såg det ut nu i början av januari!
Jättetrist. Man vågar nästan inte släppa hundarna lösa någonstans. Strax före jul hände en grej med Tova när jag precis kommit från jobbet. Det var jättehalt ute och jag ser hur hon far rakt in i trappan när hon ska hoppa in. Sen var hon helt ostadig, hade ingen styrsel i benen alls. Hon skakade och verkade vettskrämd. Jag bar in henne och ringde vet. som sa att det kunde bero på massor av saker, men sa att jag kunde avvakta om hon åt och inte hade feber. Hon åt och hade inte feber så vi avvaktade och efter en stund lugnade hon ner sig och lade sig till rätta för att vila. Efter ca 1 timme steg hon upp och var precis som vanligt. Gud vad skönt det var! Man hann bli ordentligt orolig den där stunden. Jag vet ju inte om hon var vinglig redan innan hon slog i trappan så det var nåt slags anfall hon fick eller om hon helt enkelt slog sig så hårt att hon blev groggy. Hoppas naturligtvis på det senare. Det visar sig väl om det händer fler gånger annars. Men man fick i alla fall respekt för halkan. Idag halkade jag själv och slog i axeln ordentligt. Trots broddar tappade jag fotfästet i en nerförsbacke och föll handlöst.
Jaha nur går det med hundträningen då? Tja den går på sparlåga måste jag säga.
I och för sig gick jag en spårkurs med Tuss i november. Det var riktigt kul att se hur duktig hon var på det. Väldigt noggrann. Testade även med Tova och Sazze. De var ju helt galna när de satt i bilen och väntade på att få ut och spåra. Sazze var också duktig. Tova hade lite för bråttom, så hon kom gärna lite fel. Ska väl spåra mer i vår. Nu är det egentligen perfekt i skogen, eftersom det är bart, om det inte vore för alla träd som blåst omkull under stormen Ivan strax före jul.
I och för sig gick jag en spårkurs med Tuss i november. Det var riktigt kul att se hur duktig hon var på det. Väldigt noggrann. Testade även med Tova och Sazze. De var ju helt galna när de satt i bilen och väntade på att få ut och spåra. Sazze var också duktig. Tova hade lite för bråttom, så hon kom gärna lite fel. Ska väl spåra mer i vår. Nu är det egentligen perfekt i skogen, eftersom det är bart, om det inte vore för alla träd som blåst omkull under stormen Ivan strax före jul.
Agilityträningen med Tova går riktigt bra, de få gånger det blir av. Hon har riktigt bra fart på träningarna, verkar tycka att det är kul. Jag har även tränat en gång med valparna i ridhuset. Tuss tyckte jag skötte sig fantastiskt bra som aldrig tidigare varit i ett ridhus. Hon är så lättsam den hunden. Ingenting är nåt problem egentligen, tja kanske då att hon inte är lika leksugen som Sazze. Jag tränar fortfarande ofta lek med dem för att kunna använda det som belöning i stället för godis. Sazze är riktigt kul och älskar att kampa för det mesta och tar i bra och "lek-morrar". Tuss är lite försiktigare men det blir bättre och bättre.
Allt gick väl inte klockrent med Sazze, men han har en bra attityd när vi tränar. Dock drog han iväg från mig ett par gånger under träningen till andra hundar. Lite konstigt egentligen eftersom han ju inte vill ha kontakt med andra hundar. Han sprang dig för att "skälla ut" dem, så det är ju nåt jag måste ta tag i. Så kan han ju inte hålla på. Den här gången gick det bra, men vad händer om hunden han rusar fram till svarar för sig? Särskilt en hund som tränar och är taggad kan ju tända direkt....
Den som ändå hade en inomhushall nära. Granithallen i Lit är klar nu, så det blir väl någon träning där så småningom men det är ju lite för långt för att man ska kunna åka dit ofta. Nej jag får fortsätta att lägga ut en matta i köket och köra lite träning där. Man kan faktiskt träna en hel del på liten yta har jag upptäckt!
Nu hoppas jag att vintern kommer för att stanna och att mamma blir bättre och kan komma hem från sjukhuset. Avslutar detta inlägg med några bilder på mina härliga trollhundar en fin novembermorgon.
