Sazzes agilitydebut avklarad!

Ja då har det gått några månader igen då. Den här vintern har det varit fantastiskt mycket bra agilityträning. Två olika kurser för duktiga Anna-Karin Andersson, och dessutom MÅNGA träningstillfällen i vålbackens ridhus. Tyvärr har Tova fått stå över de flesta gångerna, då jag tycker att unghundsträningen är viktigare, men vi jobbar vidare hemma med rallylydnaden som Tova tycker är SÅÅÅ kul. 
Sazzes tävlingsdebut gick i alla fall av stapeln i Söråkers inomhushall i början av februari. Även om han har visat bra go på träningarna i Vålbacken hade jag ingen aning om hur han skulle fungera på en helt ny plats. Det visade sig inte vara några som helst problem. Han skällde förstås en del i början, men det har jag vant mig vid nu och gör ingen grej av det, han måste bara få vänja sig....
Det var bara hoppklasser på den här tävlingen, 3 st. I det första loppet blev det ett missförstånd, Sazze sprang bakom min rygg och tog ett hinder han inte skulle, så det blev tyvärr en disk, men han hade bra fart och fokus och tog slalom snabbt och felfritt.
I andra loppet var det en ganska svår tunnelingång, bakifrån i 90 graders vinkel, så tyvärr missade Sazze den och fick 5 fel. Förutom det var det ett jättefint lopp med bra tid. Fegade lite i slalom och bytte sida då han inte är lika säker då jag befinner mig på vänster sida. Det får vi jobba mera på. 
I sista lopppet fick vi till en fullträff med 0 fel och bra tid vilket resulterade i en förstaplacering och pinne! Åh vad glad jag blev. Tänk att Sazze blivit så bra! Det ska bli så kul att tävla med honom i sommar. Här kommer en film som jag klippt ihop från tävlingen.
 
 
 
 
 
 
 
Tänk att det skulle bli en bra tävlingshund av den här vovven som ingen ville ha! Det är ju därför ha är kvar som tur är.  Massor av jobb har jag lagt ner på hans sociala träning, men jag har nu accepterat att han är som han är. Nu slipper han kontakt med nya människor och hundar.  Jag hoppas att hans livserfarenhet lär honom att de inte är farliga... 
Pga  hans rädsla för främmande människor såg jag till att han var inmätt redan före första tävlingen. Ville inte riskera att inte få starta pga att han bitit domaren!  Han är 43 cm ialla fall. Tur att han får gå som medium med de svenska reglerna.
 
En annan hund som också visat framfötterna är Tova. Hon kom på andra plats som årets rallylydnadshund i Bergerklubben, och blev årets agilityhund i Brunflo BHK ( trots ett ganska dåligt agilityår)
 
Den enda som bara skrotar på som hemmahund är Tuss. Hon är naturligtvis med och tränar hon med, men visar tyvärr inte den rätta glöden. Jag hoppas innerligt att den kommer, men gör den inte det så är det ingen katastrof - jag har ju i alla fall fått en tävlingshund i Sazze. Tuss är underbar hon med - så söt och så vänlig. Hon är liksom som vilken hund som helst - förutom att hon öppnar dörrarna själv! 
 
 
 
Hon har glimten i ögat och springer fort som vinden - men är ganska svårmotiverad. Hoppas hitta hennes on-knapp så småningom...
 
  

God Jul

Jaha då var året snart slut. Börjar med ett  litet julkort:
 
 
Nu är i alla fall både Sazze och Tuss inmätta så förhoppningsvis blir det agilitydebut i Februari!  
( Åtminstone med en)
Båda två gör fina framsteg, men än krävs massor av träning. Ha en riktigt fin jul mina bloggläsare!

Träning och vardag

 
Ja inte är jag den mest ivriga bloggaren precis, men nu var det ett tag sedan. Vardagen rullar på. Mamma gick bort i september så det har varit lite jobbigt i höst. Både med saknaden men också med allt praktiskt som ska ordnas.  Bouppteckning och försäljning av lägenhet tex. Trots detta har jag varit rätt flitig med hundarna i höst. Tova har gjort två godkända rundor till i rallylydnad fortsättning och är nu kvalad till avancerad klass.  Har ännu inte tittat på momentbeskrivningarna, men det blir väl nåt att bita i under vintern...
Sazze har också gjort sin debut i rallylydnad. Det blev ev godkänd runda på 87 p i snöslask och mörker. Klart
godkänt enloigt min mening. Tuss var med på en träningstävling, men hon kunde inte riktigt koncentrera sig så ingen start för henne än på ett tag. 
För några veckor sedan kom den första snön. Passade på att ta lite bilder en vacker dag då jag var ledig.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Naturligtvis försvann snön, men det gjorde inte så mycket. Då gick det träna agility ute ett tag till!
Vi har både A-hinder, en halv balansbom, gungbräda, slalom och två hopphinder på tomten. 
Det är faktiskt först nu som småttingarna börjar fatta vad det här med agility handlar om.  Jag har tränat lite på morgnarna innan jag åkte till jobbet, och jag tror att det har gjort susen att jag slutat träna när det tyckt det varit som roligast - då har jag varit tvungen att åka till jobbet. Här kommer en liten film på slalomträningen. Läste en bok där det stod att slalominlärning enligt korridormetoden tar 3-4 månader om man tränar dagligen, och det kan jag nog skriva under på. Tuss som inte har samma driv fixar inte 12 pinnar ännu. men snart så....
Det är jättekul att jag lärt mig redigera film förresten.
 
 
 
 
 
En gång i veckan går jag på kurs med Sazze i Granithallen för duktiga Anna-Karin Andersson och Birgitta Selander. Sazze har gjort stora framsteg måste jag säga. Från att knappt ha handlats alls ( har mest bara tränat enstaka hinder) tog han i torsdags en hel bana med 19 hinder felfritt!  Visserligen på smallhöjd och utan slalom och balansbom, men den var ändå inte tokenkel. Hoppas verkligen att hans vilja sitter i för det vore så kul med en hund med lite mera fart än vad jag är van vid. Här kommer en liten film jag gjort vid ett av de första träningstillfällena i Granithallen
 
 
 
Jag har precis beslutat att inte träna in running contacts på balansbommen utan 2 av , 2 på. Anledningen är att jag tycker inte att jag får mina hundar att springa med full fart och tillräcklig benseparation när vi tränar. De liksom skuttar ju fram... risken är att jag då aldrig kommer att få till några bra kontaktfält. Omodernt eller inte, men till SM kommer vi knappast ändå. Jag är nöjd om mina hundar kan hävda sig i den norrländska konkurrensen. Vi får väl se hur set går. Första pärsen för Sazze blir ju inmätningen. Han som är så rädd för främmande  människor....tänk om man kunde bjuda hem nån domare på middag...

Sommaren 2014

Ja då är sommaren snart över då. Oj vad fort det gick, och vad varmt det var varit! Ur hundträningssynpunkt inte särskilt bra.
 Snart är Tuss och Sazze 1,5 år och jag hade ju som ambition att att de skulle få göra sin agilitydebut i Ö-vik i mitten av september, men jag har precis insett att det nog inte blir så. Ingen av dem har lärt sig alla hinder ännu, och Sazze kommer inte ens att bli godkänd att få starta av den inmätande domaren då han inte är tillräckligt tillgänglig. Jobbar mycket med möten med andra hundar och människor, men Sazze har väldigt jobbigt med den där först kontakten...sen går det bra. Går en problemhundkurs nu och har fått några fler verktyg, men det går saaaakta framåt, och det är inte min grej precis.
 
Sommaren har annars varit händelserik, startade med vallningsläger i maj då både Tova,Tuss och Yochi blev godkända i vallanlagsprov. Sazze fick stanna hemma men husse.
 
 
 
 
 
 
Sen var vi på Bergerträff. Det var jättekul att träffa alla trevliga bergerägare och att se alla fina hundar.
Ställde ut Tuss och Tova. Tuss skrällde till och blev bäst av juniortikarna och fick tävla mot alla tikar, men blev oplacerad. Jag kunde inte hålla tårarna borta när jag ringde hem och berättade. Så överväldigad var jag. jag som alltid tyckt att Tuss varit orastypisk, men smalt huvud, utstående framtassar och för lite päls....
 
Tova fick också jättefin kritik och excellent av den franske domaren, men blev oplacerad av championtikarna. Det var sååå många fina hundar. Vi tävlade även i agility och rallylydnad, dock inga toppresultat, men full fart på agilitybanan i alla fall.
 
I juni var vi till Umeå på agiliytytävling och i början av juli i Härnösand. Kontaktfälten och slalom är fortfarande våra problem, undrar om vi nånsin får till det!
 
I rallylydnad har vi tävlat lite också, nu är vi uppe i fortsättningsklass. Första starten vann vi med 95 p.
 
 
Skulle ha startat denna helgen också, men höglöp satte stopp för det.
 
I augusti var det dags för nationell utställning i Svenstavik. Bara Tuss var anmäld. Hon fick excellent men blev slagen av syrran Yochi som blev BIR och fick cert! Jättekul för Ulrika, men även för mig som stolt uppfödare!
 
 
 
Nu är det bara att fortsätta träna på agilityhinder och Sazzes sociala fobi så kanske vi kan komma ut på banorna nästa år. Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vinter igen!

Åh, viken tur att vintern kom till slut! Nu är det helt perfekt. Llite snö så att man  tar sig fram i skog och mark och inte så kallt. Det har varit en rätt intensiv tid med hundträning nu. Rallylydnadsträning måndagar, agilityträning torsdagar, lydnadsträning söndagar och nu helgen som var hade vi agilitykurs  fre - sön. Jättekul. Sofie Heidenvall var ledare. Lite back to basic, precis vad jag och Tova behövde. Träna fart och glädje! Det gick jättebra trots att hon höglöpte. Som tur var var det bara tikar och en kastrerad hane med. Fick en hel del tips på hur jag ska träna småtrollen! 
Tuss och Sazze har också fått träna lite agility. Det går bra. De tycker att det är kul. Tuss blev dock lite ilsken igår när en dansk-svensk gårdshund stal hennes godis i beöningsskålen så de rök ihop lite, men det var inget allvarligt som tur var. Tyckte att Tuss var modig flera gånger igår. Hon vågade hämta sin boll hos en stor Springer spaniel och hon vågade gå uppför gallertrappan till läktaren! Dessutom vågade hon ta gungan så det small hårt i backen! 
Tuss växer mer och mer. hon imponerar med sitt mod, Hon är mycket lekfulll och älskar att brottas med Sazze. 
HAN har också mognat en hel del, tom LEKT men en annan hund! Ett STORT steg för honom, men han blir allt bättre både när det gäller kontakter med människor och hundar. Här kommer filmen då han leker med pumin Ginza:
 
 
 
 
Vi har varit ute och sparkat ett par gånger. Jättekul. De drar jättebra! Ikväll har jag varit och hämtat ut de måttbeställda dragselarna från BJÖRKIS så nu är det bara att köra!
Eftersom Tova löpt har Sazze varit en hel del med mig på jobbet. Han är väldigt lugn där. Inte som Tova, som rev loss golvlister och höll på att krafsa sönder dörren när hon blev instängd-  Sazze går och lägger sig i omklädningsrummet och struntar i kunderna som kommer in i butken.
 
Ja nu är det som sagt riktig vinter. Här kommer lite vinterbilder från en mysig promenad i -10 grader och blåst.
 
 
 
 
 
 
 
Tuss har varit med på lydnadsträning i ridhus flera gånger. Hon är jätteduktig tycker jag.
 
 
 
 
Här är syrrorna Yochi och Tuss.
Tova har som sagt löpt, det gick över förväntan med Sazze. 4-5 dagar gnällde han och var som ett frimärke i Tovas bak, men hon var duktig och åthutade honom direkt så han kände nog att det inte var någon mening att uppvakta henne. Blir det inte värre än så här behöver vi nog inte kasterera honom, men nu väntar vi otåligt på att Tuss och Yochi ska börja löpa. Det kan bli lite jobbigt år André och Ulrika annars när vi åker till Thailand!
 
Hm, här kom filmen igen och går inte ta bort. tekniken, den tekniken!
 
 
 
 
 
 

Vintern som kom av sig

Ja då var jul och nyår avklarade. Här kommer en försenad julbild på Tuss. Hon är verkligen fotogenique den hunden!
 
 
Det var ovanligt lugnt i jul. Mamma låg på sjukhus pga andningsproblem och fick bara några timmars permission på julafton, därför firade hon i stan hos syrran. Rebecca stannade kvar i Kungsbacka och firade med svärföräldrarna, men svärmor och Martina med pojkvän var hos oss i alla fall. Jättekul att få rå om henne lite grann.
 
 
 Hundarna fick förstås också nåt gott!
 
Nyår firades i Åsmundgården tillsammans med Marita och Bertil. Det är tur man har några hundkompisar i alla fall. vi var lite oroliga för hur Sazze skulle gå ihop med Eddie, men Eddie är en klok hund som märkte att Sazze var rädd och osäker, så det gick fantastiskt bra. 
 
Ja den här vintern då, undrar var den tog vägen? Det började ganska bra lagon till första advent
 
 
 
Men därefter har snön försvunnit och kommit i omgångar, men ishalka som följd förstås. Så här såg det ut nu i början av januari!
 
 
Jättetrist. Man vågar nästan inte släppa hundarna lösa någonstans. Strax före jul hände en grej med Tova när jag precis kommit från jobbet. Det var jättehalt ute och jag ser hur hon far rakt in i trappan när hon ska hoppa in. Sen var hon helt ostadig, hade ingen styrsel i benen alls. Hon skakade och verkade vettskrämd. Jag bar in henne och ringde vet. som sa att det kunde bero på massor av saker, men sa att jag kunde avvakta om hon åt och inte  hade feber. Hon åt och hade inte feber så vi avvaktade och efter en stund lugnade hon ner sig och lade sig till rätta för att vila. Efter ca 1 timme steg hon upp och var precis som vanligt. Gud vad skönt det var! Man hann bli ordentligt orolig den där stunden. Jag vet ju inte om hon var vinglig redan innan hon slog i trappan så det var nåt slags anfall hon fick eller om hon helt enkelt slog sig så hårt att hon blev groggy. Hoppas naturligtvis på det senare. Det visar sig väl om det händer fler gånger annars. Men man fick i alla fall respekt för halkan. Idag halkade jag själv och slog i axeln ordentligt. Trots broddar tappade jag fotfästet i en nerförsbacke och föll handlöst. 
 
Jaha nur går det med hundträningen då? Tja den går på sparlåga måste jag säga. 
I och för sig gick jag en spårkurs med Tuss i november. Det var riktigt kul att se hur duktig hon var på det. Väldigt noggrann. Testade även med Tova och Sazze. De var ju helt galna när de satt i bilen och väntade på att få ut och spåra. Sazze var också duktig. Tova hade lite för bråttom, så hon kom gärna lite fel. Ska väl spåra mer i vår. Nu är det egentligen perfekt i skogen, eftersom det är bart, om det inte vore för alla träd som blåst omkull under stormen Ivan strax före jul. 
 
 
Agilityträningen med Tova går riktigt bra, de få gånger det blir av. Hon har riktigt bra fart på träningarna, verkar tycka att det är kul.  Jag har även tränat en gång med valparna i ridhuset. Tuss tyckte jag skötte sig fantastiskt bra som aldrig tidigare varit i ett ridhus. Hon är så lättsam den hunden. Ingenting är nåt problem egentligen, tja kanske då att hon inte är lika leksugen som Sazze. Jag tränar fortfarande ofta lek med dem för att kunna använda det som belöning i stället för godis. Sazze är riktigt kul och älskar att kampa för det mesta och tar i bra och "lek-morrar". Tuss är lite försiktigare men det blir bättre och bättre.
 
 
Allt gick väl inte klockrent med Sazze, men han har en bra attityd när vi tränar. Dock drog han iväg från mig ett par gånger under träningen till andra hundar. Lite konstigt egentligen eftersom han ju inte vill ha kontakt med andra hundar. Han sprang dig för att "skälla ut" dem, så det är ju nåt jag måste ta tag i. Så kan  han ju inte hålla på. Den här gången gick det bra, men vad händer om hunden han rusar fram till svarar för sig? Särskilt en hund som tränar och är taggad kan ju tända direkt....
 
Den som ändå hade en inomhushall nära. Granithallen i Lit är klar nu, så det blir väl någon träning där så småningom men det är ju lite för långt för att man ska kunna åka dit ofta. Nej jag får fortsätta att lägga ut en matta i köket och köra lite träning där. Man kan faktiskt träna en hel del på liten yta har jag upptäckt!
 
 
Nu hoppas jag att vintern kommer för att stanna och att mamma blir bättre och kan komma hem från sjukhuset. Avslutar detta inlägg med några bilder på mina härliga trollhundar en fin novembermorgon.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Träna utställning och agility...

Nu är det snart vinter, men jag hoppas att snön dröjer ett tag till så att vi kan fortsätta träna agility hemma på gräsmattan. Vi tränar tunnel, slalomkorridor och running contacts. Det är jättekul, särskilt på morgnarna då valparna är extra taggade. Jag stiger upp en halvtimme tidigare varje morgon för att hinna träna före jobbet, för på kvällen blir det ju ingen utomhusträning- Då är det ju kolsvart!
Här kommer några små träningsfilmer på Tuss och Sazze
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förra veckan var jag på en föreläsning med Siv Svendsen, en norska som har som motto att "det ska vara kul att träna hund" och det ska det ju. Jag fick en del nya tips på hur man kan leka fram många övningar som tex apportering och även stadga. Jag ska shoppa lite nya leksaker med skinn och längre handtag,
 
I går var det inofficiell utställning på F4 på Frösön. Jag anmälde Sazze för att han skulle få träna mer på att ställas ut. Tuss har fortfarande så dåligt med päls så hon får vänta ett tag till med att ställas ut. Sazze skällde som en galning förstås direkt då vi kom till lokalen, men lugnade faktiskt mer sig efter ett tag. Medan vi satt där och väntade på vår tur blev jag alltmer orolig för hur han skulle bete sig mot domaren eftersom han är så känslig för möten med främmande människor, och särskilt deras händer.... så jag tog helt enkelt och gick ut med en näve korv och köttbullar och raggade upp ca 10 okända personer som jag bad skulle sträcka fram sin hand och ge Sazze godis då han kom fram.
De funkade!!! Till slut blev han väldigt nyfiken och ville gå fram och se om människorna hade godis åt honom. så när vi kom in i ringen var det inget problem. Jag sa till domaren att han var reserverad, men det märktes inte alls. Han viftade på svansen och försökte stjäla ringsekreterarens macka på bordet... en äkta Berger!
Jag bad att domaren skulle känna på honom på bordet istället för på golvet och det gick hon med på. Lite otäckt tyckte han att det var, men morrade inte. Men köttbullar går det mesta!
 
Han fick i alla fall jättefin kritik, fick HP och blev BIR (ingen konkurrens iofs) och blev trea i gruppfinalen. jag var jättenöjd, mest med hans uppförande. Jag såg många hundar som skakade och hade svansen mellan benen och det är ju inte så konstigt i en sån lokal där det ekar väldigt. Det som är skönt med Sazze är att han är orädd för främmande miljöer, det är däremot hundarna och människorna han tycker är otäcka.
Här kommer hans kritik:
 
Och här kommer en bild på min fina kille:
 
 
Här kommer en bild på lilla Mira, syrran som flyttade till Göteborg. Ett lurvigt yrväder!
 
På söndag ska jag börja på ännu en kurs - i spår denna gång. jag är nog BBHK´s mest flitiga kursdeltagare den här hösten. Nu blir det fjärde kursen. Har inte helt bestämt vilken hund jag ska gå med ännu. 
Nästa gång jag skriver är det nog full vinter gissar jag, men jag hoppas ju att snön inte kommer innan spårkursen är klar, för man spårar väl inte i snö eller???
 
 
 

Höst och valparna är 7 månader

Oj vad fort tiden går. Tänk nu är valparna redan 7 månader! Lika stora som mamma Tova är de. Frågan är om Sazze rent av är något större. Det borde han bli eftersom han är kille. Det är mer fart på Sazze och Tuss nu. Leker och kampar riktigt bra och har börjat uppskatta "agilityträning". Än så länge tränar vi bara slalomkorridor och running contacts på en bräda. Har så smått börjat ställa ut ett hinder med ribban på backen som de ska springa över och sedan runda en pinne och komma tillbaka. Det tycker de är jättekul. Senast jag var på agilitybanan blev Sazze helt vild och tyckte allt var jättekul. Hoppas det håller i sig! 
 
Det har i alla fall varit en fantastiskt fin höst. Synd man jobbat mycket och inte kunnat utnyttja de fina dagarna, men en helg i September var vi i alla fall i Arådalen och gick. Det var otroligt fint och härligt. Hundarna njöt i fulla drag av att få springa omkring på vidderna - och hoppa upp på varenda sten såklart....
 
Mycket ren var det också där. Tova fick vi hålla kopplad för säkerhets skull, men Tuss och Sazze var lösa och sprang inte efter dem. Duktiga vovvar!
 
Här kommer några fler bilder från fjällturen:
Tuss
Sazze
Fort går det här...
 
En annan helg i September åkte jag, Tova och Tuss med Marita och Eddie till Ö-vik på agilitytävling. Tuss var en ren drömhund att ha med sig. Höll sig innanför kompostgallret runt husvagnen då hon inte låg vid planen i bur. Gick lös bland andra hundar och lekte glatt med mig mitt bland alla hundar och tävlande. Hon blir nog en bra tävlingshund att ha med i framtiden. Kan koppla av när det behövs. Sazze däremot är jobbig. Han är fortfarande väldigt osäker på både främmande människor och hundar.  Jag tar alla chanser att träna, men det känns ändå som det är för lite. Vi går valpkurs också och det har varit jättebra. Han är något bättre vid möten med främmande hundar, men han påverkas jättemycket av hundar med mycket energi. Går upp i högvarv och det är svårt att få honom lugn igen. Tova var ju också ungefär så som liten så jag har stort hopp till att det går över med tiden även för Sazze. Det som gör mig lite mer bekymrad för Sazze är att han verkar tro att anfall är bästa försvar, så man får vara mycket försiktig med honom. Får alltid säga åt folk att inte stoppa ner händerna mot honom. Tova däremot hoppade bara undan när hon blev rädd.
 
Vi tränar en hel del lydnad nu,  ligg, sitt, stadga, bakdelskontroll, fritt följ, burlekar. Fortfarande bara på leknivå, men de är duktiga på självkontroll - i alla fall Sazze. Som det känns just nu tror jag att Sazze blir bättre på lydnad och Tuss bättre på agility, men det kan ju hinna ändras.
Apropå lydnad så gjorde jag och Tova en katastroftävling i lördags. Hade en förhoppning om att kankse lyckas få åtminstone ett andrapris i Lkl 2 denna säsong, så jag anmälde oss och satte igång att intensivträna rutan och hoppet, som är våra största svagheter. Det gick sådär, men trodde väl aldrig att tävlingen skulle gå SÅ dåligt. Platsen fixade vi. Fritt följ gick halvdant, 6 p bara, läggandet helt ok, 8 p, men sen ballade det ur. Vid inkallningen tjuvade hon och var på väg till externbelöningen så det blev nolla. Resten av momenten nollade vi också. Fick ihop totalt 73 p!  Jag var så besviken. Åkte direkt efter min tur och på hemvägen svor jag på att aldrig tävla lydnad mer!  Vi får väl se hur det blir med det. Nu har jag anmält mig till en föreläsning med Siv Svendsen som handlar om att träna med lek, så vi får väl se om jag kan få lite nya verktyg  efter den kanske.
Frv. Sazze, Tova, Tuss
 
En annan tävlingsform som är betydligt enklare och roligare är rallylydnad. Har gått en kurs nu i höst och debuterade i tävlingssammanhang redan efter ett kurstillfälle! Ville passa på då det var  en tävling på hemmaplan. Det gick verkligen över förväntan. Tova och jag kom på en delat tredjeplacering i nybörjarklass med 92 p! Jättekul!
Jag kommer nog inte att kuska runt långt för en rallylydnadstävling framöver, men kommer absolut att vara med i lite tävlingar på hemmaplan. Man har ju mycket gratis med en lydnadstränad hund. Eftersom man får prata med hunden och använda kroppen är det ju också så mycket enklare.
 
Så här fin blev Tova med sin bronsmedalj!
 
Sista agilitytävlingen var också riktigt kul. Tyckte Tova hade lite bättre driv än hon haft på senaste tiden. Tyvärr sitter inte kontaktfälten så det blev flera femmor, men det ska vi få till innan nästa säsong hoppas jag. Tränar både runnings och med bågar. I tordags hade vi första ridhusträningen och då gick Tova med bra fart. Hoppade dock kontaktfälten då jag inte använde bågar, så jag ska göra det varenda gång på både A och balansbom.
 
Ja det var allt för denna gång. Avslutar med en bild på lilla söta Tuss. Vet inte hur många gånger hon ryckte upp ljungen ur krukan och sprang omkring med den i munnen. Min lilla busråtta!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Valparna snart 6 månader!

Oj vad tiden går! Nu är sommaren snart slut. Och vilken sommar! 2013 kommer jag att minnas som sommaren då jag i stort sett inte gjorde annat än ägnade mig åt Tova och valparna. Så här med facit i hand ångrar jag nästan att jag behöll två valpar - eller ångrar och ångrar, jag hade ju ändå ingen köpare på Sazze... men det har varit jobbigt att fostra, träna, lekutveckla  och knyta starka band till två stycken samtidigt. Eftersom de alltid har varann kommmer man själv gärna i andra hand. Pga årstiden (mycket jobb) har jag inte heller kunnat ge dem lika mycket tid som jag kunde med Tova som föddes på vintern, men nu kommer jag att ha med dem på jobbet då och då varsin gång. 
Den här veckan har vi även haft lilla Yochi hos oss då hennes familj åkt på semester, Ett rktigt litet energiknippe som har en ständigt viftande svans. Extra busigt blev det förstås....
Fr.v Tuss, Yochi, Tova, Sazze
 
Här kommer en liten resumé av sommarens äventyr:
I Juni var vi till Umeå och Nordmaling. Kul samvaro med goda vänner och allehanda hundar. Campinggrannen undrade oroligt om Sazze skulle skälla lika mycket på morgonen som han gjorde då vi kom på kvällen....
I Juli var vi till Piteå och tävlade och ställde ut med fina resultat. Inte mycket till bad pga blåsigt väder, men vi myste i alla fall.
I slutet av juli hade vi ett par helt underbara dagar i Orsa med härliga bad i Orsasjön.
Sen åkte vi vidare till Gagnef. Bodde på en camping nära Dalälven. Fantastiskt fint. Provade att tävla med Tova, men hon höglöpte så det blev fiasko man man säga... i starten ställde hon sig och ylade efter en kille. Kanske kände hon på sig att Ludde var där....de fick dock inte träffas denna gång. Däremot fick han träffa sina barn, vilket uppskattades mer av honom än av dem.
I början av Augusti var det internationell utställning på hemmaplan. Tova fick sitt tredje raka BIR  i år. BIM blev Hob Nob´s Yo-Yo. Valparna var för unga för att ställas här.
 
I Strömsund hade vi trevligt med Marita och Bertil. Tävlandet gick inget vidare, men valparna fick ju ut och miljöträna...
 
Nu är det bara några få agilitytävlingar kvar den här säsongen. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra med det i fortsättningen. Tova har inte den rätta glädjen på agilitybanan vilken resulterar i dåliga tider. Det känns liksom inget kul när hon inte verkar tycka att det är så kul. Jobbar på att få henne att leka och kampa hemma. Lyckas ibland, men oftast inte. Har även börjat träna running contacts för att slippa stoppen på kontaktfälten och få ett bättre flyt. Tyvärr krävs det så SJUKT mycket träning så det är väl tveksamt om jag får till det. Jag märker själv vad negativ jag låter, men det är så det känns just nu. Jag undrar hur mycket tid jag egentligen ska lägga på denna träning som inte verkar ge nåt resultat. Lydnaden har ju inte heller gått nåt vidare i sommar. I Juli fattade jag beslutet att lägga den träningen på hyllan ett tag eftersom det mest kändes som ett tvång att ut och träna, och det märker ju förstås hunden.  Nej nu ska vi ta nya tag, prova något nytt. I morgon ska jag  och Tova börja en kurs i rallylydnad. Så får vi se vad det blir av det. Inbillar mig att man har en del gratis som tränat vanlig lydnad, men det är ju en hel del andra moment också... Det ska bli kul i alla fall.
Här kommer slutligen en bild från en vacker sommarkväll då vi var på surströmmingsfest hos grannar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Utställning i Piteå

Ja nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Valparna har hunnit bli 4 månader nu och även debuterat i utställningssammanhang. Jag och Örjan samt hans bror med familj (de som köpte Yochi) tog våra husvagnar och drog norrut. Det var SGVK-utställning i Piteå den 5/7. Jag var lite orolig för hur det skulle gå, i alla fall för Sazze eftersom han inte gillar när främmande tar i honom, men det gick faktiskt över förväntan. Han fick jättefin kritik fick HP och blev BIR-valp. Eftersom han var ensam BIR-valp på utställningen blev han även BIS-valp.
 
 
Här är hans kritik:
 
 
Tuzz och Yochi ställdes också ut. De fick också bra kritik med inget HP. Tuzz fick det inte pga sin päls (tunn). Domaren var lite misstänksam mot att den skulle bli bra, men en uppfödare som jag träffade där, Marie Jomgart sa att en av hennes tikar (Finesse) hade sett ut så som valp, så jag är inte orolig. Yochi är ju väldigt fin (mycket lik Tova som valp) och hon har MYCKET päls, men domaren kunde inte ge henne HP pga att hon inte stod  så bra på bordet så det var svårt att känna igenom henne ordentligt. Matte Ulrika får träna Yochi mera på sånt till nästa gång.
 
På samma utställning sprang Tova hem ett BIR. Det har ju gått bra för henne tidigare i Piteå, men i år var det lite fler anmälda dvs hårdare konkurrens, men det gick ändå vägen. Väntade på finalen då det kom ett fruktansvärt regnväder som gjorde att alla tog skydd - även jag och missade därmed BIS-finalen som inte ropades ut ordentligt enligt min mening. Men, men det var väl inte hela världen. Ett BiR blev det ju i alla fall och därmed fri anmälan till en SGVK-utställning nästa år, om vi vill. 
 
Lördag morgon var det dags för den Internationella utställningen - nu i vackert väder som tur var. Samma tikar som på fredagen var med, samt en jättefin hane. Tova visade sig från sin bästa sida och blev åter igen BIR, med CK och CACIB. Vilken fin hund jag har!!!
 
 
 
Sen åkte vi raskt till Piteå Brukshundklubb för att tävla i agility. Första loppet som var agility gick inget vidare. Jag var ju beredd på att hon skulle missa kontaktfälten på balansen och A-et eftersom jag bara tänkte springa på ( håller på att träna in running contacts). Det gjorde hon, men sprang dessutom förbi ett hinder pga att jag handlade dåligt, se det blev en disk. Hopploppet däremot fick vi till ett riktigt bra nollat lopp som ledde till seger. Helt galet vilken bra dag!  Då gjorde det inte så mycket att det blev disk i båda loppen på söndagen. Första loppet blev det mesta fel, så till sist valde jag att lämna banan. Andra loppet hade vi kunnat klara oss med 5 fel på slalom om jag varit tydligare i min handling, men nu slutade det också med disk då Tova sprang förbi ett långhopp men jag valde att inte ta om för att bibehålla hennes fart och glädje, vilken var betydligt bättre än på de tidigare två agilitytävlingarna i år. Jag radade upp helgens vinster när jag kom hem, helt galet mycket!
 
 
 
Det har ju varit fantastiskt bra träning för valparna att bo på camping och vara ute på agilitybanor. Sazze skäller ju på det mesta, men efter några dagar på Pite Havsbad hade han lugnat ner sig betydligt på den fronten.
Yochi tyckte det var kul att få busa med sina syskon. Hon blev mycket lugnare enligt matte Ulrika. Det var jättefin skog för hundarna att busa runt i. Lite bad blev det också (fast man inte fick) och vi människor fick både må gott i solen och äta och dricka gott. En lyckad liten tripp med andra ord. Här kommer lite foton.
 
Sazze
Yochi och Tuzz
Syrrorna
Tuzz med mamma
Hela ligan
Ressällskapet
Jag och Ulrika
 
Tova, Tuzz och Sazze.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Valparna snart 12 veckor

Oj vad länge sedan jag skrev något här. Det finns liksom ingen tid för sånt. Alla som haft en valp förstår vad jag menar... och då har de flesta bara EN valp åt gången. Eftersom jag har två tar allt förstås dubbelt så lång tid. Man måste ju ta valparna var för sig och leka med, koppelträna och miljöträna. Det är ju viktigt att de inte blir alltför beroende av varann. Det ska ju vara roligare att leka med mig än med syskonet - så man har ju en utmaning vill jag lova! Sömn blir det lite för lite av, och mat lagas inte så ofta längre. Kanske därför jag upptäckte häromdagen att jag tappat 2 kg - bara så där... Valparna är ganska olika när det gäller att möta omvärlden. Tuss är ganska oberörd när det gäller nya miljöer och människor - inte så att hon kastar sig i famnen på alla precis, men hon är inte rädd och viftar ofta på svansen då hon närmar sig nya människor. Hundar däremot är hon mer osäker för. Skäller en hund inne på en gård villl hon inte gå förbi. Sasse däremot visar mer att han inte gillar varken främmande människor eller hundar genom att skälla på dem. Där får jag nog räkna med att lägga en hel del tid på miljöträning. Kommer nya människor hem till oss tar det i och för sig bara en kort stund innan han vågar ta kontakt, så han är väl en rätt typisk berger kan jag tänka mig. Tova var faktiskt värre när hon var liten , och henne blev det ju ordning på.
 
 
Jag är noga med att leka med var och en åtminstone ett par gånger per dag. Fokuserar på jakt och kamplek. Eftersom jag "misslyckats" med Tova på den punkten är jag extra fokuserad på att få till den biten.
 
 
Båda kampar jättebra - ibland lite väl bra med blodiga händer som följd...
En annan som faktiskt också börjat kampa och leka nu är Tova. Det är fantastiskt kul!  Hon är riktigt våldsam i sitt kampande och får upp en rasande fart då vi tränar agility. Tänk om man ändå kunde få lite av den energin när man är ute och tävlar. Nej istället är hon loj som en filbunke innan start och det går liksom inte få upp energinivån. Kan bara hoppas att det kanske kommer därockså så småningom eftersom hon tidigare inte ens kampat och lekt hemma.
 
Vi har debuterat i agility för i år. Exakt 75 dagar efter valpning blev det. Hon hade bra timing där lilla Tova. 
Det var i Härnösand i klass 2 i både hopp och agility och det gick faktiskt över förväntan. Vi som inte fått  en enda agilitypinne under 2012 slog till och gick nolla och vann ett agilitylopp och fick därmed vår andra pinne. Jättekul! 
Vi vann en bok om att träna in olika trick, som jag inte hunnit titta i ännu, men det blir väl.
Jag var faktiskt nöjd med loppet också. Ingen racerfart, men vi var ju i alla fall snabbast och det är väl det som räknas. Här kommer loppet.
 
 
 
 
De övriga tre loppen blev vi tyvärr diskade i. I ett hopplopp hoppade hon av A-hinderet så jag valde att ta om och diska oss. I ett lopp gick hon ur slalom flera gånger så till sist valde jag att bara köra vidare, och i ett lopp sprang hon in i en lockande tunnelingång.  Det är kul att tävla för man blir så inspirerad att träna hemma på det man misslyckats med. För min del känns det som att jag måste gå tillbaka och verkligen grundträna både slalom och balanshinder. Ja det är minsann ingen lätt sport man gett sig in på...
I Härnösand bodde jag och Tova med Marita och Eddie. Tova var mycket trevligare mot honom än tidigare. Jätteskönt. Det är så otrevligt då hon är så där bitchig mot andra hundar utan att de gjort henne nåt.
 
Ja nu är det bara en vecka kvar med sovmorgnar och hemmajobb vissa förmiddagar. Från 1/6 blir det heltidsjobb igen. Tufft. Tur det är långa ljusa kvällar....
 
Här kommer några fler bilder på sötisarna:
 
 
 
 
 
 
 
 
Här kommer en liten film på Tuss kamplek:
 
 
 
 
Mitt i allt det roliga med valparna har vi också fattat ett tråkigt, jobbigt beslut. Nämligen att låta Busen och Chivas somna in för evigt tillsammans .Det skedde i måndags. De har gett oss mycket glädje, men som situationen var kunde vi omöjligt hinna med 5 hundar. De har ändå levt lyckliga liv och fått vara aktiva
in i det sista. Busen har varit en jättebra extrapappa åt valparna, men hans hälta efter korsbandsskadan gjorde att han hade jobbigt att hänga med på turerna med de andra hundarna.  Fina Busen som varit en fantastisk hund. Mer social hund har jag aldrig träffat på. Fungerade hur bra som helst med alla hundar och människor. Tog LP 1 på 3 tävlingar och hade förmodligen blivit en kanonbra agilityhund om jag haft mer kunskap och kunnat hantera hans energi på banan. Hans slalom var helt underbart. 
Chivas var hunden jag fick "ta över" och lyckades få till hopp- och agilitychampion. Tyvärr hade jag inte den bästa kontakten med honom utanför banan då grunden aldrig lades ordentligt då han var valp. Många var de gånger han sprang ifrån mig för att jaga rådjur eller bara skälla på en hund eller människa han fick syn på en bit bort.  Tack för att jag fått lära känna er och sov så gott .

 
 
Nu laddar jag för lydnadstävling den 4/6. Debut i klass 2.
Lite galet kanske då momenten inte ens sitter hemma på gräsmattan, men jag är ju lite så att jag måste anmäla mig för att komma igång att hårdträna. Har även beställt koner nu så att jag kan ha en egen ruta att träna på. Har problem både med rutan och hoppet, att hon inte springer fram då jag inte har någon target på backen. Jag får se tävlingen som en test var vi står. Dagen efter drar vi till Nordmaling och Umeå för 4 dagars agility. det ska bli skoj.
 
 
 
 
 
 
 
 

Valparna 8 veckor

Ja då är de flyttklara då de små tussarna!  Jag har faktiskt inte hunnit uppdatera bloggen de senaste veckorna för det har varit lite mycket.... små valpar som ska passas och matas och testas och gud vet allt....
Sen har det varit psykiskt jobbigt också att förbereda sig för at skiljas från dem. De är ju nästan som mina barn! Jag bryr mig i alla fall mer om dem än vad deras mamma gör.  Sen det här med att välja valp... det har ju varit några turer. Alla är jättemysiga och jag älskar dem alla för hur de är, men jag har till slut valt den som jag tror har största chans att bli en bra tävlingshund. Den som är minst berörd av okända miljöer och människor men om ändå kampar och leker bra med mig och är relativt kontaktsökande. 
Här kommer några bilder efter deras första bad.
Mira
Sazze
Nikka-Yoichi
Tuss 
 
Vi har varit ute på olika äventyr. Besökt Granngården i Myrviken och gått runt i samhället bland annat. vi har även varit på små skogspromenader och tagit korta koppelpromenader i grannskapet.  Här kommer några små filmer
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är bra att lära sig umgås med äldre snälla hundar....
 
 
Här kommer några fler bilder:
Så har två av valparna flyttat!
Mackmyra "Mira" kommer att bo hos Tina utanför Göteborg och ska förhoppningsvis få fina valpar i framtiden i kennel Light my Fire.
Nikka.Yoichi har flyttat till Ulrika med familj endast 1 mil härifrån, så henne kommer vi att se mycket av. Det ska bli jättekul att följa hennes utveckling.
Tullamore Dew "Tuss" blir min nya tävlingshund.
Sazerac "Sazze" har ännu inte fått någon ny familj så han blir kvar tills vidare. Verkar vara en riktigt mysig hund. Kanske blir även han kvar i familjen.... vi får väl se. Som grädde på moset har Tova blivit en mer lekfull hund. Hon smittas väl när vi leker med valparna.... Dessutom har hon lärt sig att öppna dörrar - kanske mindre positivt. Nu laddar vi för agilitytävling om två veckor. Det ska bli jättekul! Husse får stanna hemma och ta hand om huliganerna.

6 veckor i morgon!

Oj vad tiden går. I morgon är valparna redan 6 veckor! Det är nu allt ska hinnas med. Prova på att åka bil, bekanta sig med olika underlag, prova på några främmande miljöer  träffa främmande människor...
Man hinner liksom inget annat, men kul är det. Däremellan ska man träna att stå på bord, bli hanterad och få klorna klippta fast de knappt hunnit växa sedan sist.
De små har fått börja gå ut lite också. Tyvärr är det så blött och skitigt ute så det blir bara korta stunder.
 
 
Nu börjar man kunna se lite mer olikheter i temperament också. Den som är envis och kaxig är fröken röd,(mellantiken) henne får Tova ofta tukta.  Hon är också den som kampar värst av tikarna. Morrar ordentligt och vill inte släppa när man leker.
 
  
 
Fröken lila(ljusa tiken) är mer vänlig i sitt sätt, men väldigt lekfull och kampar gärna med mig. Den mest matglada av dem alla!
 
Fröken Rosa(mindre mörka) är lika stor som sina systrar men mer finlemmad och har mindre päls än så länge. Busar gärna med sina syskon men är något lugnare än de andra två töserna.
 
 
Hanen Sazerac är också rätt kaxig mot mamma ibland och måste tuktas!  Värsta kamphunden. Gnällmorrar som sjutton när han tar i och släpper inte i första taget.
 
Just nu är han faktiskt minst av syskonen, men han är kraftigt byggd. Ser i mina ögon maskulin ut i alla fall.
 
 
Fröken röd har fått span på något.
Ja vi får väl se hur deras pesonligheter utvecklas, om en vecka har jag kanske en annan uppfattning!
 
Alla valparna är väldigt trevliga. Ingen verkar tillbakadragen utan alla är lika nyfikna på nya människor till exempel. Nu när de har fått börjat vara ute lite står de ibland och klänger vid gallret och gnäller för att de vill ut!. Igår och idag har vi varit ute på biltur. Det gick jättebra. De har en bur stående i köket och sover i den när de har lust, så den miljön var de redan vana vid.
 
Massor av besök har vi också haft idag. Sen hann jag även med att ta med fröken Lila hem till svärmor en sväng. Hon fick gå runt och nosa en stund och ville sedan komma upp till mig i soffan, där vi busade lite och hon lade sig i mitt knä, Lugn och trygg hela tiden. 
 
Jag och Tova var på vår första lydnadsträning efter parningen i dag. Det var kul, men Tova var väldigt ofokuserad, det känns att både hon och jag är lite ringrostiga men vi kommer igen, var så säker!
 
 
Här kommer några filmer också:
 
 
 
 
  
 
 

Kamplek

Kamplusten är det då inget fel på! Här kommer filmer på Stora svarta och Sazerac. 
Kanske blir det den här damen som blir min nästa tävlingshund?
 
 
 
Inte bästa kvalitén på filmen. Mattan har vi för att det var så halt på golvet i det rum vi var i.
Lyssna på Sazeracs "morrgnäll". Han har andra lustiga läten för sig också. Bla ylar han ibland  så att det låter som nåt slags fågelkvitter! Han blir nog en härlig hund för den som vill jobba med honom.
 
 
 
 
 
De andra två kan de också, så det så. Men det visar vi en annan dag.

Nästan 5 veckor

Imorgon fyller småttingarna 5 veckor. Idag har vi gjort så att de har hela köket att rumstera i. Det blev så trångt med den stora valphagen! Ska dock byta ut de nyinköpta köksstolarna mot de gamla ett tag för säkerhets skull.  Idag kom Barbro från Strömsund och hälsade på. Valparna verkar tycka det är kul med nya människor. Barbro fick famnen full på ett litet kick.
 
Tova är  mindre vaktig nu. Nu tillåter hon faktiskt främlingar att hålla på med hennes bebisar.
valparna blir allt roligare. De brottas och biter varann överallt och sliter och drar i leksakerna. Springer och jagar en och annan boll.... idag fick de komma ut en kort stund för första gången. Det uppskattades. Några körde huvudet direkt i snön!
Storsta mörka tiken
 
Mindre mörka tiken
Här är hon igen.
De har fått halsband nu. Mindre mörka-rosa, Större mörka- röd, Ljusa tiken-lila, Hanen-turkosgrön
Här kommer några fler bilder på var och en:
Ljusa tiken
Större mörka tiken
Mindre mörka tiken
hanen
 
Här kommer ytterligare några söta bilder:
Hanen
Hanen och ljusa tiken
Hanen i Tinas famn
Större mörka tiken
 
Jag är så glad att jag får vara med om det här, men problemet blir att bestämma vem som ska stanna i familjen. Förhoppningsvis blir det bara en, även om jag gärna skulle behålla fler bara tiden räckte till....
 
 
 
 
 

Funderingar och lite film

Ja nu är man halvvägs i tiden som "valpmormor". Det är först nu det liksom känns att man har valpar. Lite svårt att hinna med allt man ska, särskilt de dagar jag måste jobba hel dag. Naturligtvis är det då någon annan som ser till valparna, men det är ändå jag som engagerar mig mest. Ikväll hade vi "utanför hagen-träning" i köket. Alla sprang omkring och lekte med olika konstiga saker som tex kastrullock eller utforskade de avlägsna hörnen. Jag tog och vägde de små i samma veva. De väger mellan 1600-1800g nu. Idag gick det bättre att få i dem köttfärsröran. När jag tog upp den och matade med handen gick det fint. Ja, ja man får väl skämma bort dem lite så här i början.
Tova är väldigt sträng med de små. När någon busar för hårt så någon annan piper högt är hon snabbt där och sätter stopp för det buset.
Jag hoppas verkligen att jag kommer att hitta bra hem åt allihop. Jag tycker det är viktigt att de får komma till aktiva hem, gärna med tävlingsintresse. Inte för att de inte kan fungera som enbart sällskapshund, utan mer för att de ska få ett innehållsrikt liv och dessutom tycker jag att det är slöseri med resurser om de inte får "arbeta" då det är en så otroligt rolig hund att träna med. Tova är ju min första Berger, men så gott som alla jag träffat har visat stor arbetsvilja och haft mycket energi. Det finns ju såklart inividuella variationer och jag tror nog att både Tova och Ludde är ganska "lagom", inte sådär skvatt galna som en del bergeer är, utan lite mer sansade i det mesta.
Jag läste en del om agilityträning på nätet häromdagen. Å vad mycket mer jag vet nu om hur den grundläggande träningen av en agilityhund ska gå till. Otroligt att vi kommit så långt som vi har fast man tränat så fel i början!
Men med nästa hund kan det ju bara bli bättre!
För mig är i alla fall Bergern den perfekta träningskompisen. Sedan är det ju en hund med ett väldigt behändigt format också. Men väldigt mycket hund. Det är nog en stor fördel att ha hundvana sedan tidigare då man skaffar en Berger.
 
Här kommer i alla fall ett par filmsnuttar på sötnosarna!
Ljudet i bakgrunden kommer från Tova som blir frustrerad då hon inte får gå och tillrättavisa de busande valparna.
 
 
 
 
 
 

Valparna 4 veckor

Ja då har påsken passerat då, sånt här godis hade vi i påskägget!
Det blev en påsk hemma i år eftersom vi hade dessa små att ta hand om. Massor av besök hade vi istället. Både såna som ville träffa oss tvåbenta samt några som ville träffa de fyrbenta. Det gick de gärna med på. 
Tidvis är det full fart i valphagen nu, men de kan också sova LÅÅÅNGA stunder. Särskilt när jag har planer på att fota dem eller ge dem ännu en smakportion köttfärsröra. De är lite dåliga på att äta det måste jag säga. Vet inte om jag har svårt att pricka in när de borde vara hungriga, men antingen sover de bara, eller vill bara leka eller bryr sig bara inte om det som bjuds utan väntar tills mamma kommer och erbjuder tutten istället... Hmmm, vet inte riktigt hur vi ska få till det här.
Här kommer i alla fall en söt gruppbild igen:
Fr.v ljusa tiken, Lilltiken, hanen och mellantiken.
Nu kommer några enskilda bilder på hanen:
 
 
Här kommer bilder på lilltiken (som inte är så liten längre):
 
 
 
 
Här kommer mellantiken:
 
 
 
Och så sist några på  ljusa tiken:
 
 
 
Allihop är i alla fall jättesöta och verkar vara glada och harmoniska valpar. Alla busar lika mycket, ingen utmärker sig hittills på något särskilt sätt. Busen har också fått bekanta sig lite med de små. Han älskar ju alla hundar så han tar såklart chansen då Tova inte är i närheten och vaktar sina telningar.
 
 
Jag ska lägga ut en film när de leker också så fort jag får chansen att filma då de är vakna lite längre.
 
 
 
 

Valparna 3 veckor

Ja veckorna går och valparna blir allt större och rörligare. Fortfarande halkar de väldigt på tidningspapper. Idag fick de smaka köttfärs för första gången. Det var egentligen bara en, den stora ljusa tiken som åt med god aptit. De andra var lite mer avvaktande, kanske hade de redan mumsat sig mätta på mammas mjölk. imorgon kan det vara annorlunda då de redan smakat en gång. Klippt klorna har jag också gjort på dem. Det gick jättebra med den lilla sax-klotången som jag hade till min Bichon Frisé en gång i tiden. Den valp som är mest alert hittills är hanen, Sazerac, han är ofta vaken fast syrrorna sover....
 Lilla mörka tiken börjar också bli lite mer aktiv nu. Idag fick hon komma ut ur valphagen, men golvet var lite för halt.
Det är skönt att ha ett syskon som kudde ibland....
Och här är lilla matvraket...
 
 
 
Frv Lilltiken, Ljusa tiken, hanen och framför mellantiken.
 
Ja de är helt underbara i alla fall. Var lite deppig idag, men då gick jag och lade mig i valphagen en stund, så var jag på bra humör sen igen. Bättre terapi än valpar finns knappast!
 
Så här ser det ut vid matbordet numera:
 
 
 
 

Valparna drygt 2 veckor

Ja nu börjar de i alla fall se ut som hundar de små sötnosarna. Fortfarande är det mat och sömn som gäller, men alla har öppnat sina ögon och börjar så smått tulta omkring. Men det är svårt när man har så tjock mage som en del har....
Fr v är det lilltiken, mellantiken, ljusa tiken och hanen.
 
Samma ordning här!
 
Sazerac
Jag tror det här också är han!
Lilltiken blir slickad av mamma
Mellantiken sussar gott
Ljusa tiken likaså. De är inte vaken långa stunder inte!
Också en bild på ljusa tiken.
 
Idag var det i alla fall underbart väder så vi gick en promenad på isen. Tova fick också följa med, det tyckte hon om. Hon lämnar valparna allt längre stunder. När hon ser att de har somnat efter maten passar hon på att vara med oss en stund, men vid minsta pip går hon förstås och kollar läget. De andra hundarna tillåter hon absolut inte att gå in i sovrummet, så för att undvika slagsmål hålls dörren stängd till valparna ett tag till. Tova har varit lite stökig på nätterna, hoppar ofta upp i vår säng och väcker oss och vill gå ut. Inatt klarade jag mig med att bara behöva släppa ut henne en gång i alla fall. 
Tova övervakar så att bordsskicket är det rätta!
Mätta och belåtna.
 
Ock så en liten film...ursäkta dålig ljussättning.
 
 
 

Valparna 12 dagar

Ja nu har de små liven fått sina namn, papperen är inskickade till SKK. Förhoppningsvis blir de godkända. Det blev whisky-tema! Både whisky och hundar är ju bland det bästa både jag och örjan vet, så det var ganska givet. Nu kommer de ju förstås att kallas nåt annat till vardags, men så här heter de i stamtavlan i alla fall:  Tullamore-Dew, Nikka-Yoichi, Mackmyra och Sazerac. De tre första är whiskysorter och den sista är en whiskydrink. Att hannen heter Sazerac är givet, men sen lämnar jag öppet för vem som ska heta vad av tikarna. Mackmyra kommer i alla fall att kallas för Mira och flytta till Göteborgstrakten.
De börjar bli stora nu. Väger ca 6 hg. Alla verkar lika framfusiga när det gäller att ta sig fram till maten, det är ingen som utmärker sig på nåt speciellt sätt ännu. Tova lämnar de små längre och längre stunder. Hon märker att de har det bra och sover lugnt i lådan och då är hon med oss en stund, men så fort hon hör att det piper går hon tillbaka. Hanen är den enda som hittills öppnat ögonen, men de andra gör det säkert om någon dag. Då kommer fler bilder!  Men här kommer några mysiga valpbilder på de "ögonlösa".
 

 
 
 
 
Och en liten film på små hungriga Tova-bebisar!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0