Tova i Oviken

Ja nu har Tova varit på sin första inofficiella utställning. Dagen innan hon fyller 8 månader. Det var i Alsen, ca 9 mil från oss och det var bara för valpar.
Vi har tränat lite på att springa fint i koppel och att stå så det gick riktigt bra att visa upp henne. Hon tyckte inte det var speciallt otäckt att stå på bordet och bli klämd på av domaren heller. Domaren erkände att hon fått läsa på lite om rasen innan för de är ju inte så vanliga. Inte här i alla fall.

Tova fick i alla fall HP och gick därefter vidare till finalen med samtliga valpar i sin åldersgrupp dvs 6 - 9 månader.

Så här sa domaren om henne:

En välutvecklad valp som ger ett energiskt intryck. Flat skalle med lätt markerat intryck (?) , Vackra mörka ögon. Nosparti OK, Kinder med åtliggande päls, Bra öron med tillräcklig tipp. Utmärkt rygg, ngt lågt ansatt svans som bärs i naturlig böj. Tillräcklig bröstkorg, bra benstomme, Utmärkt pälskvalité där både strävhet och mjukare ull förenas, Fria rörelser, Trevligt presenterad.

Nu kunde hon ju inte så mycket om rasen men det mesta verkade ju bra! Lilla Tova som från början hade för hängiga öron och för upprättstående svans har nu fått både bra öron och svans !

I finalen sedan i sin åldersgrupp blev Tova 3 ´a av 9 valpar. Hon blev slagen av en Samojed och en Engelsk Bulldog. Det var mycket svårare att få henne att springa fint när det var fler hundar i ringen. Hon ville gärna nosa där de hade sprungit.


Totalt sett är jag jättenöjd med min och Tovas prestation idag.
Mitt lilla råttätande charmtroll är tydligen riktigt fin!

I början av juli åkte vi till Härnösand på agilitytävling. Tävlingsmässigt gick det inget vidare med Chivas. Han har börjat stanna framför slalom och skälla eller gör nåt annat knas just i slalomet. Vet inte riktigt hur jag ska komma tillrätta med det. På träning är han hur säker som helst men helt annorlunda på tävling - inte ensam om det kan jag tänka....


Tova däremot fick många tillfällen att träna både det ena och det andra.
 

Balansbommen på framhoppningsbanan bland annat...



Men också att hålla sig lugn i tältet emellanåt. Hon klarade det fint.

En trevlig bekantskap vi gjorde i Härnösand var Tovas halvsyster Kiri med matte Mia.



Tova och Kiri har samma pappa, franske Uffe och båda kommer från kenneln Light my Fire.  Det är Kiri till höger.

De påminde en hel del om varann faktiskt. Kiri var opererad och fick inte busa tyvärr, för det vill de båda syrrorna gärna göra.

Nog är det lite underligt att en hund som är så reserverad mot människor och hundar från början som Tova var - helt plötsligt blivit översocial!  På midsommardagen var det trav i Oviken, så då passade jag på att träna lilla damen att man INTE ska gå fram och bekanta sig  med alla människor och hundar man ser.  Ganska kul uppgift egentligen med tanke på hur hon var från början. Ja nog är det här med hundträning verkligen en balansgång och fråga om att anpassa sig efter individen.  Med lite godis i handen var det i alla fall en enkel match att få henne att gå fint bredvid mig på travet, kryssandes mellan hundar och människor.
När vi var på agilitybanan i tisdags fick vi också ett fint tillfälle att träna då ett helt gång från Hackås sökt sig dit för att göra diverse övningar med sina hundar ( inte bara agility) så då fick Tova också vara med och träna inkallning genom korridor och lite annat. På agilitybanan var hon också duktig. Tre hinder på raken tog hon med fin fart. Tunnel, däcket och balansbommen!  jag kände mig jättenöjd med min lilla tös. 
Slalom har vi börjat träna enkla portar, men jag tror att jag ska prova korridormetoden i stället, se om hon tycker det är roligare. Busen lärde sig så och han fick ett väldigt snabbt och säkert slalom.
I helgen har vi varit i stugan i Marieby och byggt altan. Hundarna fick vara lösa på gården, men helt plötsligt var Tova försvunnen. Vi fick ropa ett bra tag innan hon behagade dyka upp, sedan fick hon vackert sitta i lina trots att hon inte var så belåten med det. Vete sjutton vad hon hade hittat för smaskigt där ute i skogen. Dålig i magen blev hon i allafall under natten efteråt...
Nej, hon är lite väl vidlyftig ibland och ger sig gärna ut på egna upptäcktsfärder. Det hänger kanske ihop med hennes enorma energi. När vi är ute i skogen springer hon liksom zick zack över stigen där jag går och hoppar likt en gasell med enorma språng fram och tillbaka.  Skulle Chivas vara i vägen i hennes framfart tar hon bara ett lite extra stort hopp över honom!
Den 18/7 ska Tova på sin första utställning. En liten inofficiell utställning under husdjursdagen i Alsen, så nu måste vi träna att springa i ring, stå och visa tänderna.  Sen har vi den stora utställningan i Svenstavik den 7/8 då hon också ska vara med. Det ska bli spännande. Det var många år sedan jag ställde ut en hund.
Nästa helg bär det av till Härnösand och agilitytävling med Chivas.  Det är jag, Örjan och hundarna som åker. Hoppas på fint väder förstås.

I helgen har vi varit i Umeå på agilitytävling. Den första som Tova fick följa med på i sitt liv. Det fixade hon galant.  Hon låg så snällt i buren i tältet då vi ville det. Och hon fick massor av social träning. Pussade på massor av människor. Hade inte direkt närkontakt med nån annan hund, men hon skäller inte heller på dem.
Hon fick träffa en likadan också! Jeanettes Studsa.  Tova gjorde vad hon kunde för att försöka busa igång henne, men det lyckades inte så bra. Studsa vill bara leka med dom hon känner....

Tävlingsmässigt var helgen ingen höjdare för mig och Chivas. Som bäst blev det ett nollat lopp med lite tidsfel som gav oss en 4 ´e placering, men helgen var ändå givande. Kul att träffa Jeanette som gav mig lite tips inför kommande utställningar och som hjälpte mig att få några bra foton på Tova. Här kommer dom:







Så här trött var man i husvagnen efter en lång dag på agilitytävling !



Vänta bara tills du ska börja prestera nåt också lilla Tova, Dåå kommer du att vara TRÖTT!

Oj vad länge sedan jag skrev i bloggen. Tid har varit en verklig bristvara för mig på sista tiden.  Mycket att göra på jobbet eftersom  målarsäsongen satt i gång (trots det usla vädret) och i stället för 1 hundpromenad måste jag ta 2 eller 3. Tova och Busen har fått turas om att vara med mig på jobbet, mest har det blivit Busen eftersom jag vill göra det så enkelt som möjligt för svärmor som passar dem som är hemma.   Tova och Chivas kan ju vara lösa ute på gården men Busen måste ju fortfarande bara gå i koppel. Det kan ju dessutom gå rätt lång tid som Tova blir själv i fikarummet.En dag hade hon rivit loss en golvlist med spikar och allt! Hon blev väl less. Tur att det redan är lite skabbigt där inne. Busen blir långsamt bättre i alla fall. Haltar fortfarande , men mindre och mindre för varje dag som går. Tyvärr blir han lite dåligt aktiverad. Det märks att han är lite understimulerad för han kan skälla  på folk när vi är ute och går t ex. Det brukade han inte göra förr. Måste väl hitta på nåt själv när det inte händer så mycket kring honom.

Nu är valpkursen snart slut men det känns som att den har gjort stor nytta i alla fall. Första gången samlades vi på stortorget i Östersund. Jag var lite sen så alla de andra hade redan kommit. Tova var helt rabiat och skällde hysteriskt på alla hundarna och vågade inte gå i närheten alls från början. Bl a är det 3 st leonberger med och de var ju stora och hemska förstås.  Hon lugnade dock ner sig redan under första träffen. Efter att kursen slutat första gången gick vi en sväng till inne i stan för jag trodde att jag hade tappat min handske, och då gick hon bredvid mig i slakt koppel och brydde sig knappt om hundar vi mötte. Jag trodde knappt det var sant! Hon kanske var för trött för att bry sig.

Nu har hon haft närkontakt med alla hundarna på kursen och älskar att busa med några som är i samma storlek (eller helst lite mindre) som hon, bl a en liten mittelspitz-tjej och kursledarens lilla pappillon. Kanonbra att hon lär sig umgås med olika raser. Bergern verkar vara lite rasist har jag förstått. Över huvud taget tycker jag att Tova har tuffat till sig rejält när det gäller kontakter. Hon har nu mycket lättare att ta kontakt med främmande människor.

På lördag är det en inofficiell agilitytävling i Brunflo.( Det är Rogers examinationstävling efter tävlingsledarkursen som jag haft)  Tyvärr kan jag inte själv vara med eftersom jag måste jobba, men jag hoppas de fortfarande håller på då jag slutat så kan Tova få lite socialträning där bland alla hundar och människor.

Synd att jag inte kunde vara med  med Chivas eftersom vi ska till Umeå nästa helg, men det får väl gå som det går. Jag , Örjan och alla hundarna tar husvagnen och åker dit direkt efter Martinas studentfirande. Apropå det kan ni få se en bild från i fredags då hon var på bal. Det är hon i gult.


Här kommer en bild på Tova. Trött och blöt efter valpkurs.



Jag har läst instruktionsboken till min kamera idag för jag skulle ta kort på Tova härom dagen då hon fått fnatt och sprang runt på gården som en galning, men det blev ju bara sudd. Nästa gång ska jag ändra kamerainställningarna.





Nej nån mästerfotograf kommer jag nog aldrig att bli. Hade hoppats att Rebecca skulle ta ett fint kort på Tova med sin systemkamera innan hon flyttade, men nu är det för sent, I morgon bitti drar hon till Göteborg och vi får väl se när hon kommer tillbaka. Förhoppningsvis kommer hon in på teaterutbildning till hösten och innan  dess hoppas jag att hon får ett jobb som hon har på gång. Jag hoppas hon får det bra, där nere i Tovas mammas hemtrakter!

Just det! Vi har kommit på att Tova är en riktig skithund, eller snuskhund kanske vi ska kalla det. Hon älskar allt som är äckligt - inte så ovanligt bland hundar, men jag har inte haft någon sådan tidigare i alla fall. Med sitt eminenta luktsinne ( som också verkar vara snäppet bättre än hos mina tidigare hundar) nosar hon fram allt från råttkadaver, döda fåglar och bajs i alla möjliga former.  När hon väl fått tag på det är det tji omöjligt att få tag på henne. Det spelar ingen roll hur man ropar och vad man frestar med. Inget går väl upp mot en halvrutten mus!  Så nu är det långlina som gäller på våra "lös"-promenader, så att jag ska ha en chans att stävja detta snuskiga begär.
Idag var vi på agilitybanan en sväng för att träna lite balanshinder och tunnlar. Vips hade lilla fröken stuckit iväg in i skogen och hittat en död fågel!  Den trofén lyckades jag i alla fall lura av henne och stoppa ner i en hundbajspåse! 


Tova var en riktig hejare på balanshindren. Det märks att det finns i rasen ett intresse av att hoppa och klättra redan. Mina shelties fick jag jobba med en del för att de skulle våga sig upp på bommen och A-hindret.  Gungan har vi bara börjat slå med tassen på än så länge.
Igår ställde jag upp 2 slalompinnar hemma och hon fattade på 2 minuter vad hon skulle göra, så fortsätter hon så här bra så blir hon en fröjd att träna agility med!
I morgon är det dags för valpkurs. Jag tror att det är bra för Tova att vara i en grupp med andra hundar. Jag kan säkert också lära mig ett och annat. Kursledaren heter Jenny Eliasson och verkar kunna mycket om Bergern. Hon har själv suttit i styrelsen i rasklubben så det är ju jättepositivt. Vi ska samlas på stortorget i Österund. Det ska bli spännande!
Busen har börjat stödja på sitt ben nu, men har ett sår som inte vill läka efter en vätskeansamling intill operationssåret( han har råkat riva upp det ett par gånger) så han måste fortfarande ha tratten på  och vi har inte kunnat gå på någon vattenträning ännu, men vi tränar på så gott vi kan själva. Vi har byggt en "bro" av några plankor för jag upptäckte när vi  gick över en bro i Brunflo att han då satte ner alla tassar så ordentligt, så det blir nog bra träning för honom.

Ja nu är lilla fröken 5 månader. Vi kallar henne för myrsloken för hon har en tunga som gärna borrar sig in lite varstans, t ex i våra närborrar ! Inte så mysigt...
Idag har vi haft vår första agilityhoppträning hemma på gården. Det har äntligen tinat fram tillräckligt mycket gräs. Hindren var förstås löjligt låga så hon fattade knappt att hon skulle hoppa, så jag blev tvungen att höja dem ett snäpp. Kul var det i alla fall. Tova flög fram över hindren med en rasande fart för att få komma fram till godisburken.   Kontaktfält har vi hållit på att träna ett tag eftersom vi haft en del av mitt lilla balanshinder som landgång åt Busen nerför trappan. Tova har fattat hur hon ska göra, att hon ska stanna längst ner med framtassarna på backen tills hon får kommandot "iväg". Men jag undrar om jag måste träna uppgångar också för som det ser ut nu så flyger hon över landgången i ett enda skutt när hon ska upp på bron. I morgon ska vi träffas på agilitybanan för att plocka fram hindren så då kan vi börja träna på den riktiga balansbommen.
Busen är nu opererad och får gå omkring med en "parabol" på huvudet, men han verkar vara vid gott mod och såret ser fint ut. Än stödjer han inte på benet, men det blir väl snart hoppas jag. Det är tufft att ha både en valp och en skadad hund så veckan som var har Tova och Chivas fått vara hemma och Busen följt med till jobbet i stället. Vi fixade till hundgården som vi inte använt på flera år och det har funkat jättebra att ha dem där. Tova skuttar så glatt in där. Det är nog roligare att få gå där och nosa på gammalt gräs och titta på det som händer runt omkring ( inte så mycket i och för sig) än att ligga i fikarummet på jobbet och vänta på att dan ska ta slut. Senaste  dagarna hon var där fick jag skruva fast gallret ordentligt för framåt eftermiddagen började hon bli less och bröt sig ut. Helt plötsligt kom hon ut i butiken och sprang runt och letade efter mig. Idag såg jag att hon har tappat flera tänder och någon var lös så nu börjar hon bli stor på riktigt. Chivas har hon vuxit om. Är väl ca 37 cm hög skulle jag tro.  Äter bättre nu också. Både färskfoder och torrfoder.
 Häromdagen var det fotbollsmatch på planen i närheten av vårt hus, så då passade jag på att gå dit för att se om hon kunde koncentrera sig på mig fast det hände mycket runt omkring. Det gick riktigt bra tycker jag. Visst blev hon lite distraherad om nåt barn kom lite för nära, men det var helt klart godkänt tycker jag.
Troligen kommer jag att åka till Umeå och tävla i juni. Dottern tar ju studenten då, men vill inte ha någon mottagning ( inte då i alla fall) så då passar jag och Örjan på att fara iväg. Det blir ju inte så mycket tävlande i sommar som det verkar. Jobbet sätter ju tyvärr stopp för möjligheten att åka på en hel del tävlingar. Men vi tänker åka till Gotland i slutet på juli. Vi tänker passa på att ta en veckas semester där för Örjan har aldrig varit på Gotland.
Nu hoppas jag att solen och värmen kommer tillbaka. Idag har det varit 5 grader och blåst isvindar. Men det är ju april så man kan ju inte vänta sig annat.

På  påskdagen tog  svärmor hand om Busen och vi andra drog till fjälls. Örjans bror har köpt en fjällstuga i Arådalen som skulle inspekteras. Det var kanonväder!

Det var massor av folk och några hundar som Tova inte hade träffat, men vi släppte lös henne och hon spatserade runt bland alla utan problem. Det känns som att hon har blivit "stor" nu och inte så fjantig för alla längre. Nu är det mera att hon " får för sig" att hon ska skälla på någon ibland ungeför för att hon inte har nåt bättre för sig. men nu säger jag åt henne att lägga av för att hon ska fatta att det är ohyfsat att skälla på folk.



Vi grillade korv och stekte kolbullar. Mums!



Även hundarna fick smaka !



Tova mätt och belåten på bästa platsen i solskenet !

På agilityträningen för snart 2 veckor sedan blev Busen plötsligt blockhalt. Han hade varit jätteduktig hela träningen och nu när vi avslutade med hel bana hörde jag plötsligt att han rev ett hinder och sedan tappade han farten helt. Han stödde inte alls på sitt vänstra bakben. Eftersom Busen är en väldigt tålig hund som sällan visar smärta kände jag på mig att det var allvarligt så nästa dag åkte vi till Djursjukhuset. Det var ett avslitet korsband i knät. Inte alls bra, men Busen var jätteduktig och lät sig röntgas t om liggande på rygg helt utan lugnande. Det är visst inte så vanligt att hundarna går med på det....Nu har jag läst på allt man kan hitta på internet om trasigt korsband och kommit fram till att det nog måste bli operation. Oddsen för att bli bra utan är inte så bra och om han ska få leva så måste han ju få ett värdigt liv.

Tova saknar också sin lekkompis. Just nu får han ju bara vara i en hage inne och gå korta koppelpromenader 4 gånger om dagen. Tur att han har psyke för att klara av att vara så lugn!

Nu är bästa tiden här i Jämtland. Vår fjärde årstid vårvintern. solen värmer äntligen men det finns fortfarande gott om snö för olika aktiviteter. själva nöjer vi oss med promenader den här vintern. Med en valp blir det ju inte så långa turer men en del korta har vi allt hunnit med. I Östersund " Vinterstaden" är det massor av aktiviteter på helgerna i badhusparken där folk, barn och hundar trängs och trivs. där har vi varit ett par gånger för att Tova ska vänja sig vid sånt. De gick jättebra. andra gången gick hon ganska oberörd förbi alla solande människor. Barn tycker hon fortfarande är hemska, men det blir bättre det också.



Efter alla jobbiga människor rastade vi vid Storsjöns strand. Hundarna fick springa fritt på isen ett tag.
Tova hittade stenar att klättra på förstås. Det märks  vad hon har för ursprung! Hon är som en liten bergsget.
Nu har vi börjat ge den här matvägrande tjejen färskfoder så att hon ska få i sig NÅNTING. Det äter hon bättre , men hon äter inte upp varje gång. När hon var 4 mån var hon 35 cm hög och vägde 6 kg. Kändes jättetunn, men nu har hon faktiskt blivit LITE mindre kantig.

Jag hittade den här bilden på Agnetas blogg. Det är Russin när hon är ca 4 månader.
 

Och här är Tova i samma ålder.  Ganska lika varann eller hur !

Nu är ju Tova faktiskt 16 veckor ! I söndags var hon på sin första agilityträning i ridhus. Det gick över förväntan. Hon var jätteduktig och låg i buren och väntade på sin tur när jag tränade med de andra hundarna och hon både sprang genom tunnel och över balansbommen ( i koppel) utan problem.  Hon skäller ju gärna när vi möter hundar ute, men på träningen gick det jättebra. Över huvud taget när det gäller hundvana hundar och människor går det mycket lättare. Hon hade heller inga problem att ta emot godis från flera av mina träningskompisar.
Nåt somär synd är att vi möter så lite hundar när vi är ute och går på dagarna.  jag skulle behöva söka mig till nåt riktigt hundeldorado. Kanske vi kan göra en tur till Östersund på söndag och gå en promenad på Medvinden (väg på Storsjöns is) där det brukar krylla av promenerande hundar och människor på helgerna. 
En sak jag funderar på lite är Tovas öron. Jag tycker de hänger lite väl mycket och viker sig gärna ut och in, men lite skönhtsfel får man väl acceptera....eller kan de bli bättre med tiden tro? 

Nästa helg är det utställning här i Östersund. Då är Tova 4 månader så jag var lite sugen på att anmäla, men efter närmare eftertanke bestämde jag mig för att bara åka dit med henne och titta för miljötränings skull. Hon har fortfarande väldigt lätt för att jaga upp sig och skälla på folk och är väldigt misstänksam mot främlingar så vi avvaktar ett tag till med utställning. Vi behöver träna mera först. Hon är allra värst när det gäller barn. För att träna träffade vi min mans brorson somär 4 år förra veckan. Hon skällde hysteriskt från början men lugnade ner sig efter ett tag, men hela tiden  han fanns i rummet var hon otroligt vaksam på alla rörelser han gjorde. Vi har även varit utanför skolor bara gör att hon ska vänja sig vid att barn finns runt henne utan att de gör henne nåt. ja nog är det mycket träning som behövs alltid med den här lilla damen....

Det är alltid full fart då Tova är med. Jag tror att de andra hundarna ser henne som en frisk fläkt i deras liv. Nu är det skare också så då kan man ju gå överallt om man inte väger mer än en liten hund så nu får matte passa lite extra så inte liten Tova förirrar sig ut  på vägen t ex som ju ligger ganska nära vår rastningsrunda bakom huset.
Vår granne kör häst där och har trampat upp en finfin väg åt oss. Tidigare har det varit så djup snö att det varit helt ofarligt att rasta 3 små hundar där. Om de kommit utanför stigen har de "försvunnit " ner i snön, men nu är det inte så längre.

Oj vad tiden går. Det är svårt att hinna uppdatera den här bloggen. All ledig tid går ju till hundarna... Det är så himla kul att se den här lilla krabaten utvecklas och lära sig en massa nya saker. Tovas passion är pappkartonger! På jobbet finns det ju ett överflöd men jag jobbar på att bara låta henne bita på de jag själv gett henne, de andra ska hon låta bli.  Hon är ju sysselsatt en bra stund om hon får massakera en pappkartong!  Jag försöker ta mycket bilder nu när hon är liten, men det är svårt att hinna ta bra bilder när hon är i rörelse så det blir mest bilder när hon ligger eller sitter! 

Trött Tova efter en lång dag på jobbet. Jag jobbar vid en starkt trafikerad väg så trafiken har hon vant sig vid jättebra nu. Nu kan hon NÄSTAN passera alla människor också utan att "moffa" . Jag jobbar på med klicker och godis. Nu tar hon kontakt med mig föra att
 " kolla läget" när vi möter någon och då går det oftast bra. Hundar däremot har vi inte tränat så mycket på. Hittills har det varit mycket skällande men vi ska jobba vidare på det. Det gäller ju att träffa lugna hundar. När vi var till ridhuset förra veckan tyckte jag att hon uppförde sig bra. Visst skällde hon lite, men lugnade ner sig när hon såg att de hundar som var där inte brydde sig om henne. Vi kunde leka och springa runt i ridhuset fast de tränade i andra änden och nosa lite på agilityhindren som fanns där. nästa söndag ska vi dit igen och bekanta oss lite närmare med tunnlar och balanshinder...

Tova är otroligt träningssugen och arbetsvillig. För att jag ska kunna träna/aktivera de andra hundarna också sätter jag upp kompostgaller som staket, men det stoppar inte alltid hennes framfart. Hon vill in till oss till varje pris! Igår fick jag ta fram buren och sätta henne i istället.  Hon har lärt sig sitt, ligg, stanna kvar och rulla runt och  trampa på lock. Har provat med targetsticka men hon biter bara på den. Vi har börjat träna kontaktfält på balansbom med en litet träningsbalanshinder som jag har inomhus.
Kontaktfälten är ju min stora svaghet  när det gäller mina andra hundar så jag ska verkligen gå inför att göra detta noggrannt den här gången.

Grisöra är mums tycker Tova och de andra hundarna. Konstigt bara att de inte kan hålla sig till sitt eget utan ska hålla på att byta hela tiden....
en anna sak är det här med maten. Tova är ganska dålig på att äta sin mat ( Royal Canin valpfoder) men Busen och Chivas mat vill hon gärna ha  ( Robur) men jag har kommit på hur man lurar henne: Busen får en skål med hennes mat. Då går hon direkt dit för att äta av hans mat eftersom hon tror att den är godare.  Då lockar jag till mig Busen för att äta ur en annan skål med mindre mängd mat och Tova äter upp det hon tror är Busens mat. Smart va!  Egentligen är det fel men jag är rädd att hon äter för lite annars. Hon är ganska mager den lilla tösen.  Idag är första gången jag blandade i lite matrester. snacka om skillnad. Första gången hon åt med samma aptit som jag såg hemma hos Åsa!

Tova i sitt hemsydda täcke. Det har verkligen behövts den senast veckan! Som kallast hade vi 36 grader här i Oviken. då går man inte några långa promenader precis!.

Som jag tidigare skrev så fortsätter jag att jobba med Tova för att hon ska vara mindre misstänksam mot främmande människor. Jag fick tips av en person att ha henne i en hage i butiken i stället för att hon går lös, för att hon ska känna sig tryggare. Det funkade inte så bra. Först försökte hon bita sig ut, sedan började hon gnälla hela tiden jag var inom synhåll. helst vill hon följa med mig varje steg jag tar, men det är lite opraktiskt när man rör sig i en så pass stor lokal som vi har ( butik ca 300 kvm och lagret ungefär lika stort) så jag får se till veckan hur jag gör. Hon kanske måste hålla sig i fikarummet i alla fall större delan av dagen men komma ut i butiken nån stund då och då när det är ganska lite kunder. Det är ganska jobbigt att man måste säga åt alla att de ska ignorera henne. Även om man skriver lappar och skyltar så är det inte alla som läser dem.
Jag har varit jättetrött de senaste veckorna. Säkert är det oron för hur det ska gå med den här lilla fröken som tar på krafterna, samt att man både ska jobba och samtidigt hålla koll på henne.
Ang. hennes misstänksamhet mot folk tycker jag det är lite skumt att hon accepterar min arbetskamrat Agneta inne på jobbet, men ute på parkeringen uppför hon sig som att de aldrig har träffats. Samma sak idag när jag var ute med Tova och Örjan med de andra hundarna. När vi möttes ute uppförde hon sig också som om de var totala främlingar.
Vi träffade i alla fall en softis som heter Stella idag och det tyckte jag gick över förväntan. De blev väl inte polare precis, men Tova kunde i all fall sitta och äta godis med nosen 1 dm från Stella så det tycker jag var klart godkänt.